blondinbylund

Puh, nu är jag mätt! Ätit en stor och god fruktsallad medan jag såg One Tree Hill. Har även haft luciashowsmöte, åhh, det är inte alls länge kvar. Jag känner paniken krypa inom mig, och det kan jag lova att det gjorde jag igår kväll också. Jag kunde knappt sova på grund av all stress jag känner. Eftersom det inte blev så mycket till sömn igår ska jag nu ta en dusch och packa klart, för imorgon åker jag till min fina kille. Vi har dessutom 19 månader tillsammans imorgon♥


Kiwi, banan, apelsin, mandarin och keso. Bara äpple som saknades, var super gott med keso till istället! Och helt underbart är det också att keso är nyttigt!

Det var sanslöst skönt att få sova ut men jag är fortfarande trött, idag har jag hunnit vara i stallet och mockat åt lille Ludde. Blev dock ingen löshoppning idag. :(
Nu har jag just duschat och ätit en korv till lunch, snart bär det av till jobbet och sen är det bara imorrn å då åker vi härifrån. JAG LÄNGTAR :))))

Efter en tråkig måndag så längtar jag till stallet, ska rida käre Ludwig. Får se om det blir på lektionen eller efteråt. Imorgon blir det en tidig morgon, klockan 7 går bussen till Luleå. Känns verkligen både och men skönt att göra något annat än skola ändå! Dessutom roligt att både Petra och Rebecka ska dit. Hoppas det inte kommer några Volbeat fantaster och surrar eller något annat roligt ;)
Och jag bävar mig... Lägenheten ser ut som hej kom och hjälp mig. SUCK!

En ensammen och sårad liten flicka sitter ensammet på soffkanten.
Helt plötsligt kommer en pojke vinglandes.
En pojke som senare visar sig vara underbar.
En pojke som får hennes sårade läppar att le igen.
Någon som får henne att se livet i nya ögon.
Och en dag kanske han kommer göra denna ensamma lilla flicka lyckligare än någon annan flicka..

Igår var inte alls någon bra dag, i natt var ingen bra natt och idag är ingen bra dag heller. Det är inte nog med att jag tycker det har varit dåliga dagar, även de runt om mig och det märks. Jag önskar att det inte var så och jag önskar jag kunde göra något för att stoppa det. Men just nu känner jag mig maktlös, så orkeslös. Vars tog livsgnistan vägen? Jag önskar att jag klarade mig med volbeat nu men det hjälper inte. Min bil hjälper inte och inte heller min pojkvänn som sitter 40 mil bort. Nä, jag skulle nog säga att han gör allt svårare. Att jag måste plåga mig själv upp ur sängen och släpa mina oerhört tunga fötter till skolan, nä. Jag längtar så tills jag får träffa min kära moster. Jag känner att lovet kan snart inte komma mer välbehövt.


Om han bara förstod hur många gånger om han räddat mig. Han är bäst.

Idag är en rätt sorgsen dag. Jag är glad att jag varit i stallet rätt mycket, både hos Olympos och hos världens vackraste Ludwig. Igår förlorade Elias sin kusin, jag lider med honom.
Men värst av allt är att idag är det den 20e oktober. Redan 2010, det har alltså redan gått två hela år sen favoritfarfar dog men jag minns det fortfarande som igår. Pappas förkrossade ögon och farmors styrka. Av alla så tror jag att jag såg henne gråta minst, men det betyder ju inte att hon var minst ledsen.
Är det något jag beundrar med henne så är det hennes styrka och goda mat, hon skickade en matlåda med en suuupergod laxgratäng till mig idag när vi var på graven tillsammans med mamma och Johan.
Det finns så mycket minnen när jag tänker tillbaka, både goda och onda. Men just idag är det ingenting jag kan minnas tillbaka och le åt trots att han i sin säng låg och skämtade in i det sista. Jag kan istället stolt tänka, det var min farfar det. Det finns nog många i denna värld som skulle skratta åt mig, men för mig betydde farfar mycket. Han har alltid varit med, det var han vi lekte lekar med när vi var små och det var han som skjutsade runt oss på sin gamla skoter. Jag har ett minne så väl, hur jag sitter i farfars knä och får styra hans gamla toskoped.

Jag vill inte att någon ska misförstå mig och tro att min farmor inte betyder mycket, tro mig det gör hon. Det är bara tyvärr inte alltid lika lätt att se när hon ännu är i livet. Men det glädjer mig så otroligt mycket att jag forfarande, trots att jag fyllt 18 år och egentligen har en annan släkt, så har jag fortfarande aldrig kännt mig särbehandlad från Johan eller någon av mina andra kusiner.

Nä jag minns det som igår, hur jag precis åkt hem med mamma och Johan. Pappa och farmor stannade och skulle sova med honom. Vi satt tillsammans vid datorn när det ringde klockan 10 över elva den kalla måndagskvällen.

Vila i frid kära Sune Sundström ♥

Nu sitter jag här med en tallrik kyckling, en kiwi och en ost och laxmacka. MUMS! Igår var jag och hoppade vackraste Ludwig, och idag har jag även ridit en sväng och imorrn ska ja rida både han och Olympus :)  Världens galnaste gäng kom precis in igenom dörren, its pyamas party time now. Så jag lämnar väl bloggen en stund.

Btw, jag kommer kunna leva på Volbeat konserten så lääänge hur töntig det än låter :)

Nu sitter jag här med en tallrik kyckling, en kiwi och en ost och laxmacka. MUMS! Igår var jag och hoppade vackraste Ludwig, och idag har jag även ridit en sväng och imorrn ska ja rida både han och Olympus :)  Världens galnaste gäng kom precis in igenom dörren, its pyamas party time now. Så jag lämnar väl bloggen en stund.

Btw, jag kommer kunna leva på Volbeat konserten så lääänge hur töntig det än låter :)