there was a time when you let me know

Idag är det juldagen, med andra ord var det julafton igår. Eller egentligen är det annandagen nu men tycker inte det räknas så. Men som alla andra dagar i mitt liv så var det verkligen en berg och dalbana!
Seg start på dagen och segt avslut, julafton är nog en av de segaste dagarna på året och vore verkligen totalt jävla värdelösa utan julklapparna!
Usch vad bortskämd jag lät! Men julafton kopplar jag med att jag måste sitta still och ha tråkigt med släkten i massvis med dagar! Otroligt tråkigt! Så tråkigt att jag nästan kreverar.. Nä jag grinar nästan!
menmen, kan ju berätta att min julafton i år var fylld av mycket kärlek vilket den ska vara och jag fick fina presenter och åt mig mätt som en jag vet inte vad. Så med andra ord kan jag ju säga att det var ju som dom ska vara. Nu kommer vi till den sura delen, jag är less på hela min släkt och familj. Det blir alldeles för intensivt att träffa dem såhär.. Jag ska ha min släkt nära så jag slipper ha det såhär när jag blir gammal och har egna barn! Imorrn ska jag i alla fall gå på birsta och köpa nya kläder! Sen ska jag åka till mina supertråkiga kusiner(ännu mera släkt, BLÄ!) Och dagen efter det åker jag äntligen till min pojkvänn som jag saknar så jag nästan spricker, även åker jag till bultsyster som jag saknar nästan lika mycket!


Vår julskinka är klar! :)

Har precis slagit in dom sista julklapparna. SKÖNT! Så jag behöver inte tänka mer på det, sen så har jag även gjort jansons idag och lite små saker. Har sovit som en gris idag! Eller rättare sagt i natt, så det var skönt fast har varit rätt så drygt eftersom jag lyckades sova bort halva dagen men nu ska dom slå in julklappar i köket. Så jag ska se oc istället! :)


Lingonveckan...

Jag har ont i huvudet och jag kan inte sova. Dessutom har jag mensvärk.
Jag har sovit hela dagen för att jag haft sådan mensvärk hela jävla dagen.
Totalt jävla värdelöst! Jävla mens!
Därför ska jag se lite oc innan jag somnar, och just ja. Imorrn ska jag på stan och köpa de sista julklapparna.

Jag är konstig, jag vet. Men jag har fortfarande två ben att stå på!

Så var jag tillbaka till bloggvärlden igen. Hittade ett seeegt men fungerande trådlöst! Vilket betyder att msn inte funkar, loggar bara ur sig. Men dom har med sig internet imorgon natt när mamma och dom kommer.
Ja, jag sitter i Luksta hos mormor och morfar. Sanningen är väl att jag borde sova, men det går inte. Fast av helt andra orsaker än vad som brukar vara. Det finns bilder i mitt huvud jag skulle vilja radera just nu, samtidigt som dom kan vara bra att ha som en läxa.
Jag vet inte, men lär man sig något? Eller blir man rädd som en kyckling eller blir som tuppen?
Det finns så mycket jag inte vet, det finns ännu mer jag vill veta. Så mycket jag vill se, göra och uppleva. Men kunde gått miste om alltihopa. Det är en äcklig tanke som jag inte riktigt kan släppa greppet om.

Det har hunnit hända mycket sen sista bloggningen och jag har både skrattat och gråtit, både goda och onda ting har nått mitt hjärta och ännu mer min hjärna. Jag hoppas att en vecka här i segsta tar bort lite av det i alla fall, resten hoppas jag försvinner till fjälls tillsammans med mina hjärnceller.
Nä, men det finns vissa saker jag inte tänker skriva om idag. Saker som ibland får det att tåras i mina ögon, utan jag ska hålla mig till saker som värmer mitt hjärta och kanske dessutom ger mig ett leende på läpparna ibland.

Så med andra ord kan jag börja med att det var en liten julafton hos Rikards mamma tidigare idag, det var supermysigt. God mat och så vidare, synd bara att Rikard precis bjudit mig på ett jättefika på stan så jag var proppmätt! I alla fall, så väl där hade hans mamma köpt julklappar till mig också. Otroligt söt mamma måste jag ju säga, och ännu gulligare var att hon glömt prislappen på sockarna kvar. :)
Under fredagen vart det en halvmysig lastbilstur mitt i natten, alla var dock frusna och kalla. Men fick oss lite alkohol och så var allt nästan okej! Utom att Tobbe hällde litervis med öl över hela hytten. Men han är ju så oförarglig. Han och mikaela. Det går bara inte, och på tal om Mikaela så har hon också ting som får mig att le för stunden. "Man ska inte kära ner sig" Jo,tack. Vi ser ju hur bra det går för dig! Fast det är ingenting jag är ledsen för, så länge det går bra så är jag bara glad för det.
Jag kan också vara glad för att min pojkvän har så bra vänner som är otroliga, det låter ju konstigt. Men man blir glad av dem, därför tror jag också att det blir en bra vecka till fjälls!
Jag kan också le åt att jag och Moa har saker att pyssla på, för Olivia fyller snart 18! Då man borde göra något roligt, så försöker komma på något skojjigt för det också.
Jag känner att jag har en underbar vän i gullvik som förhoppningsvis är kvitt sin magsjuka och som inte smittade mig. Jag känner verkligen hur roliga situationer hon kan sätta sig i och hur jag kan använda dem emot henne.
Fast det som just nu värmer mig mest. Det är att jag har världens, nä universums, underbaraste pojkvän som alltid räddar mig vad jag än hamnar i för sits så finns räddningen där så gott det bara går. Han gör allt i sin makt för att jag ska må så bra som möjligt och har ett hjärta av mer än guld. Hur tungt det någonsin blir, hur kan man släppa det?
Nä, jag har nog ordbajsat nog nu. Eller bajs och bajs kan jag inte kalla det, det känns som att det betyder något, trots att det kanske bara är jag som inbillar mig eller så... Så jag ska lägga mig och drömma om the hero of my wars. Jag ska kyssa hans mjuka läppar och vi ska rädda bultsyster från jobbiga drägg :) Mikaela ska pussa långt, moa och olivia ska bli fulla och glada. Ja, alla ska vara glada. Jag känner det. The hero of my wars, mitt hjärtas värme ♥

I heard there was a secred chord.

För stunden har jag livskunskap, har precis skickat in sista uppgiften här. Alltså betyder det att jag skickat in allt jag tänkte skicka in innan lovet. Däremot ska jag läsa en engelskabok och skriva klart en uppsats under lovet.
Men i alla fall så kan jag överleva det, eftersom jag går på lov nu. Eller jag har idrotten kvar, sen går jag på lov och jag åker till övik ikväll med hjälten. Men först ska vi äta middag hos mina kusiner, för deras mamma fyller 50 dagen efter julafton och då är hon i Thailand den jäveln! Men det känns även ganska skönt för mig, jag kommer inte tillbaka förns någon gång efter nyår och jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar iväg härifrån just nu!
Tro mig, det finns nog ingenting min hjärna behöver mer än att komma bort!

Sen så vet jag inte nu hur det blir med internet och dator hos mormor. Det är ju bara att hoppas Johan minns att ta med det! Om inte annat så,
God jul och gott nytt år!


You always save me..

Det är så svårt att vara egoistisk, speciellt inte när jag inte själv vad som skulle göra mig bäst. Kanske vore enklast att sluta allt.
Igår kunde jag inte sova, så jag har bara sovit två timmar.. Resten av tiden hann jag gräva ner mig i alldeles för mycket funderingar. Jag försökte knuffa iväg dom med oc, men inte ens det funkade i natt.. Varför det blir så vet jag inte, och om jag verkligen klarar detta vet jag inte. Men det kan ju vara så bra också. Helt underbart kan det också vara. I ledsna stunder, så måste jag säga som Peyton sa till Lucas en gång, You always save me. Det är så sant det bara kan bli, dock så kan han förstöra det själv lika lätt igen. Men det är tanken som räknas, eller hur?! Livet är aldrig någonsin lätt.

My hero of war ♥


You used to call me just to say I Love You Baby..

Onsdagnatt, eftersom jag lyckades sova bort hela dagen idag så är jag inte så sugen på att sova nu. Nog för att det kanske är dags att sova snart om jag ska orka hela dagen imorgon. Men samtidigt, vem fan bryr sig?
Kanske borde göra engelskan snart, den skulle ju vara klar vid det här laget. Men vem fan bryr sig?
Jag förstår inte varför känslan ska komma smygandes ibland och varför jag inte bara kan lägga sånt här bakom mig. Eller känslan? Det är tusentals känslor som kommer smygandes, helt olika ämnen men samtidigt samhöriga på något vis..
Jag må vara galen, men jag kan inte sluta grubbla. Kanske det vore bäst att sluta upp allt detta i alla fall? Kanske vore minst tårar då? Hur mycket kommer det ens att bli? Jag vet ju själv att det inte är den mest lediga perioden i någons liv som uppkommer nu. Jag vet även hur mycket jag inte vill, och varför. Samtidigt som jag vet att jag måste vara egoistisk. Men vad gör jag för val om jag ska vara egoistisk?

When it was good
We were sitting on the top of the world
When it was good
No I never wanted nobody else
When it was right not like tonight
We were sitting on top of the world

When it was good
No we didn't have a cent to our name
When it was good
We were happy in the pouring rain
I wish it would be that good
When we were sitting on top of the world


I wish you'd do it again

Sitter på programeringen och gör ingenting. Egentligen borde jag göra klart banken och polarkakan.. Men jag fattar ingenting och får aldrig någon hjälp. Det här suger! Har dessutom så torra läppar att jag tror jag dör. Jag tycker inte att det borde vara så här och jag har inte lyckats sova mer än två å en halv timma i natt, om alls det. Har ätit dåligt med lunch och inte ätit något annat sen lunch igår. Min nacke har totalkraschat och jag grinar snart för att den är så jävlig med mig. Förstår inte hur en kroppsdel kan vara så spänd. Jag har en pansarnacke som Rikard sa, men någon positiv pansarnacke kan jag inte kalla det i alla fall! Och nu är jag färdig med alla programeringsuppgifterna!!!

Det enda jag kan se som är positivit nu är att om en vecka sitter jag i Sundsvall och har jullov! Och jag får jobba ojämna veckor så jag är ledig marknaden :)

Is that your hand on my girlfriend?
Is that your hand?
I wish you'd do it again
I'll watch you leave here limping


All alone in an empty room. Lonliness is your only friend,

Suck!
Om jag tittar tillbaka på min helg så ser jag snabbt att den inte gett mig så mycket av något värde.
Jag har fått dränka mig i tårar, dricka mig lycklig och alldeles för mycket bråk som orsakat ännu mer tårar. Har haft ett hjärta som nästan spruckit i nervositet, besvikelse upp över öronen och glädje av jobb och deras följder.
Alltså har min helg varit mer dålig än bra, vilket inte alls är något jag lägger av ett leende åt.
Jag vt också att vid det här laget borde jag ligga och sova, har en vecka med äckligt mycket plugg. Men mitt huvud är fullt av tankar och funderingar. Funderingar som tar över livet, endel gör mig nästan rädd själv. Allting är så svårt. Man fastnar alldeles för lätt..



baby I've been here before
I've seen this room and I've walked this floor


Maybe if I act like that, flipping my blonde hair back. Push up my bra like that..

Jag är så jävla förbannad att det fattar ingen! Jag hatar att Björn måste hata mig! Jag fick precis ig på hans prov. Har skrivit samma saker som dom andra gångerna och kände verkligen att jag skulle klara det, kanske inte med stor marginal. Men jag skulle klara det.
Tror någon i världen att jag klarade det? NÄ! Två sidor rättade han inte, det var inte rellevant för provet det jag hade skrivit. Men jag kan ju lova världen att det skrev jag på första provet och fick full pott! Ska jag måsta muta han med en miljon för att klara denna jävla biologi? Jag hatar björns lektioner och kurser. Dom kan inte vara slut fort nog. och jag ska gråta mig till sömns i natt för jag verkar bli ensammen igen och jag är nervös för imorrn. VAFAN SKULLE JAG VARA MED FÖR?! Usch, det är inte alls en bra dag idag. Trots att jag och Rikard har 8 månader idag är det en dålig dag idag..


...I don't wanna be a stupid girl


Man will live forevermore, because of christmasday.

Med min tur så försvann allt jag nyss skrivit på i en timma! :(
Men har iof bara pratat om våran hopplösa dans och så. Den ska vi öva på ikväll, det är ju faktiskt jul snart.
Därför lägger jag in en låt med julfeelings :)


Ain't no sound but the sound of his feet, machine gun's ready to go

You, me or them. Who will it be?
Ännu en engelska lektion till ingen nytta! Jag förstår inte ens varför vi har engelska, jag lär mig ingenting och jag orkar inte göra någonting eftersom det finns verkligen inte de minsta respekt för Ekatarina. Finns det någon sämre lärare så leta upp mig, då ska jag nämligen testa ha en lektion med denne människa. Men jag kommer ju aldrig få slippa henne, hur mycket man än önskar..
Och jag är trött, seg och min näsa rinner. Det är tammefan någonting på gång. JAG HAR INTE TID!

Wellwell, maybe I should look at this leadership thing we are working with. Probably I will write about Freddie Mercury and I guess it's allready much fault in this text. Byebye fore now


James Lucas Scott

Världens sötaste unge!


Har snart sett avsnitt 11. 12e får vänta till morgondagen :)

I will wake up some cold day and find that I am alone

Idag är jag hemma och tar det lugn, pyntar, pluggar. Men har tagit en lite kort paus nu före jag ska gå och packa gymgrejer tills imorrn! Jag är så otroligt slut i kroppen trots att jag inte gjort någonting ansträngande idag. Har frysit hela gårdagen och idag, är även otroligt rinnig i näsan och som vanligt är mitt huvud inte alls nå snäll med mig. Jag kan inte bli sjuk nu, har alldeles för mycket att göra i skolan! Allt bara krockar och går fel, ingenting här i livet kan gå som det ska utan det slutar alltid med sorg, tårar och besvikelser.

Ger du inget av dig själv kan jag ändå ingenting ta...

Helgen blev inte precis som jag hade tänkt mig. Men ändå helt skaplig!
Var till arvidsjaur och handlade julklappar i fredags med Moa, Mikaela, Rebecka och Pernilla. Men har några kvar, ska ju då till Sundsvall över jul så har tänkt mig att det ska lösa sig i alla fall! Sen var jag en sväng på nattöppet med Moa och åkte hem ganska tidigt, trots det lyckades jag inte sova nå tidigare.. Varför är det så omöjligt att sova när man behöver det?!
Lördagen var det bara hoppa upp vid sex. Det blev 8 timmars jobb och nästan lika många timmars fylla! Inget jag grinar över. Dock sov jag inge vidare den natten, utan jag hade otroligt ont i kroppen. Men dagen räddades av min karl som kom vid 3. Var dock inte så roligt att kliva upp vid 4 imorse. Men har man lovat så har man ju. Tyvärr. Vi var även i kyrkan och lyssnade, både Anna och Åse sjöng. Otroligt fint! Helt unbelivible, inte ens 3 veckor kvar till julafton! Usch vad mycket jag måste hinna med innan dess.. Uschuschusch.
Just ja, sen har vi stallet och dess luciashow som tar all eventuell livslust ur en. Hur kunde jag vara så dum att tro att det skulle bli någonting roligt av det när det är stallet vi pratar om?! Stallet där riktigt få är frisk i hjärnan och har otroligt dålig stil.
JAG BLIR SÅ LESS SÅ JAG TROR JAG SPYR!


Don't ever look back, you'll only miss it.

Sitter i Rebeckas säng och gör nästan absolut ingenting. Har precis ätit lite makaroner och sett på lite tv. Kan dock inte sluta tänka på minnen jag har med Rebecka innan Mikaela kom med in i bilden för oss eller vad vi nu ska kalla det. Då det med andra ord var Rebecka, Camilla och mina pojkar. Vems pojkar det egentligen var kan man ju fundera på. Men det fanns ju dock dom som stannade kvar längre i tanken än andra. Det är minnen som får mig att le på både gott och ont, där det finns saker jag önskar kanske varit lite annolunda än det blev. Samtidigt så är jag mestadels nöjd med tillvaron.
Kanske är dags att tänka på annat innan jag blir helt fast i mina drömmar med gamla sockor eller vad man nu ska kalla det. Fast för ovanlighetens skull så är detta positiva tankar och bara för att få må som jag mådde då, skulle jag offra allt jag har nu och resa bakåt i tiden för att stå still ett tag!
Nä jag känner att jag fastnade allt för mycket i det förflutna och ska nu gör ett försök att slita mig från datorn och lägga mig på madrassen för att slumra eller plugga. Har ett fysikprov att skriva om 6 timmar som jag inte pluggat på, så kanske dags att göra något vettigare än bloggning!

En otroligt myssssig stallkatt vi har på stallet!

And all I want for christmas is you!

Då var det engelska, ingen lärare och ingen pluggning med andra ord.
Innan var jag på en julkonsert, vilket inte gav mig någon julstämning. Jag önskar jag hade de, för de skulle nog kunna liva upp mitt liv. Om inte världen visste det så är jag allt utom glad idag, eftersom ännu en plan har spruckit och jag känner att det är inte alls kul längre. Ingenting som jag vill ska funka, fungerar. Inget som jag vill ska hända, händer. Utan det blir alltid totalt tvärt om!
Det är idag dessutom 22 dagar kvar till julafton, och jag har inte funderat på en enda julklapp. Ännu värre, hur fan ska man ha råd med julklapparna?!


The boy nextdoor ♥

Idag är ingen bra dag. Idag äger vi inte Ringvägen längre, mitt hem. Där jag hann vara "kär" i grann"mannen" eller vad man nu ska kalla honom. Ja, idag har han flickvänn och barn.
Idag har jag fruktansvärt ont i huvud, nacke och rygg.
Ikväll känner jag precis som jag känt hela tiden innan. Jag kände precis det jag aldrig mer ville behöva känna.
Men det som känns mest idag är nog mitt älskade hus på Ringvägen, är inte något som längre angår mig..

Ett liv utan dig, jag vill inte tänka tanken.
Att förlora dig min vän är som att kapa ena handen
Sticka kniven i ryggen, jag kan inte tänka tanken..


RSS 2.0