Så var ännu en vecka till ända...

Söndagkväll, efter en hel veckas ledighet känner jag mig konstig nog inte det minsta friskare eller piggare. Snarare tvärt om, förkylningen tar kol på mig och vill aldrig ge sig. 
Har egentligen inte gjort så mycket i veckan heller, var hem till Arjeplog där jag fick 4 finare aborrar, nästan badade på holmen, fikade med Maja och Olivia, lekte med lyckliga hundar, badat i mammas bubbelbad, bastat i pappas bastu och viktigast av allt... Åt mammas goda mat! Igår komme vi bara hem å fixade sterio i 280n, sprang igenom duschen å kastade i oss tårta hos Felix (som fyllde 20) och åkte vidare till Kramfors där det var cruising. Det var trevligt, trots att Rikard mest låg och sov på bilen. Nåja, lite svinn få man väl ta?! Men det gjorde ju inte min förkylning nå gladare att springa ute i kylan och dricka sprit. Konstigt va?! 
Har även haft med mig gubben ut å rida ikväll, han verkar ganska nöjd med sin insats! Och Kalle har nu flyttat ned till ridskolan, så det börjar bli vardag igen. Tråkigt, skönt och bökigt på samma gång. 
 
Nä, jag måste väl dra den där gubben ur soffan till sängen. Ladda upp för stuvade makaroner och korv imorgon på Brux och en mindre rolig arbetsvecka. Hur kunde jag vara så dum att inte lämna en enda ledig dag?! Nåja, är huvudet dumt så får kroppen lida, som mamma brukar säga!
 
Var bara tvungen att slänga upp en klockren bild på mitt lilla hjärta som fyllde 1 år i fredags. Han har blivit en gammal hund nu! ♥

Life is not fair

Onsdag i Racksund, äntligen är jag hemma. Ja 4 månader sen sist så det var nog på tiden tror jag. Homer är så lycklig över att vara här, han hoppar på stackars Malte hela tiden. Rikard och jag hosar för fullt, men hemma är jag! 
 
Jag har inte så mycket att säga egentligen, jag tänkte bara visa att jag lever. 
 
 
Ifrån mamma och pappas bröllop, dagen jag hade längtat länge efter!

En röd och blank zetorn

Hemma igen ifrån Classic Car Week, längtar redan till nästa år. Trots att varenda muskel i kroppen är mörbultad, halsen bränner och huvudet spränger. Men det var det värt! Ska kasta i mig nå midda å försöka sova en stund till innan jag styr mitt sikte emot Bredbyn för ännu en natt. Sweet dreams, sweet life! 
 
 
Enda bilen jag han knäppa en burn-bild och en av de få som man fick se burna för den delen... Men inte grinar vi för de! 

RSS 2.0