Love is having to see more than what meets the eyes.
If I could have just one wish,I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you.If I could have just one wish,
I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you.
11/04-09 ♥
It'll rain a sunny day
Har varit på stallet och hoppat Milos ikväll, otroligt skönt. Är nog de och rikard jag lever för, alltså mina måndags lektioner. Okej kanske lite överdrivet, men inte var det mycket. Tyvärr.
Har inte skrivit sen Rikard kom i lördags i alla fall. Moa komme ut hit och sen hamna hon som chafför på sebbes bil. Efter en sådär två timmar med Sebastian, Moa och Felix var karln min här. Då fick jag också syssla med lite dumheter, otroligt efterlängtat och gick förvånandsvärt bra också dessutom.
Söndagen blev att sova bort vilket jag behövde som inte sovit något nästan under helgen. Sen gick det inte att somna igårkväll heller, som vanligt, och när jag väl somnade så var det inte alls lätt att sova utan hostan kom och förstörde för mig, som vanligt. Så nu ska jag försöka sova i natt. Trots att jag känner redan nu att hostan kommer störa mig onödigt mycket och att det är otroligt tomt i min säng och att allt kommer bli som förut.
Om jag tappar modet och faller ner på knä, då kan jag vila hos dig.
Nu ligger jag i sängen i mitt kalla rum. Har knappt fått sova och halsen är betydligt värre än igår! Var nog riktigt dumt av mig att gå en promenad igår, tyvärr. Och kylan i rummet gör ju absolut ingenting bättre. Nä ska elda lite i pannan så det inte slocknar. Behöver duscha och sen idag någon gång kommer Rikard, då slipper jag ensamheten mer i helgen i alla fall..
Åsså måste jag nog ta mig en godis, är ju lördag. Vilket betyder att det är tillåtet med godis idag och lär ju inte kunna äta nå bara för min jävla fitthals :(
Har i alla fall hittat en gammal söt låt
To love someone is to give him the power to hurt you.
Jag älskar min karl otroligt mycket. Där slipper man alltid känna sig bortglömd och andra handsplacerad, bäst av allt får han mig att le.. Min alldeles egen solstråle, min alldeles egna karl. ♥
I tried to laugh it off but I made things worse.
Jag hade ingen feber tidigare när jag kollade, och var nyss å kollade en gång till. Fortfarande ingen feber och det är ju skönt. Men mina halsmuskler är inte alls så bra just nu. Kan knappt svälja mitt eget saliv utan att det tåras i ögonen, iof har jag väl alltid varit den känsliga. Men för det betyder det inte att jag trivs med detta... Jag vill bara att det ska vara över så jag slipper ha ont. Egentligen skulle hela livet kunna få vara över, allting här i livet sårar ändå en bara på ett eller annat vis. Så lika bra att avsluta allting på en gång, det finns ju trots allt ingenting att stanna kvar för.
Ingenting utom en flodvåg av tårar och ett brustet hjärta. Alltså ingenting av något värde. Dåtidens allting är nu värt ingenting.
Now Im in second place, to get a second chance.
And you bleed just to know you are alive...
Imorrn ska jag i alla fall till skolsyster kl 2. Blir nog ingen skola heller för den delen. Finns som sagt inget där att hämta, inget att lära bara att sörja och klaga. Jag har nu längre inget.
BOOM BOOM POW
Hur ska jag någonsin klara av att fråga? Hur ska jag någonsin kunna sluta gråta? Varför måste det alltid kännas så här? Varför måste det alltid göra ont i magen så fort de kommer på tal? Varför ska det kännas så här? Och varför får du/ni mig att känna som jag alltid måste göra, det känns helt hopplöst. Speciellt när jag vet att det finns fortfarande ingenting att göra åt saker och ting.
Jag har endast legat hemma idag och är fortfarande helt slut i hela kroppen och i huvudet. Eller huvudet är värst och det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör så har jag fortfarande lika ont. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur ont jag har, annat än att det känns :
Boom, boom, pow!
Och eftersom allting bara ska kännas så jävligt på alla sätt och vis så har jag inte den blekaste om varför vi lever. Antagligen är det för att man ska bli sårad och något högre person ska få skratta åt ens tankar, sorg och patetiska klagan. Förmodligen är det därför jag lever i alla fall.
I just wanna die in your arms, here tonight..
Tur att det finns någon här i världen som inte sätter mig på andrasorteringen.
Tur att det finns djur trots att dom inte kan prata och att dom kan vara riktigt bongstyriga och tidskrävande. Men de är trots de helt underbara. Till skillnad från alla dessa hopplösa människor..
Slöseri med liv
Vi var på Lasse Stefanz i alla fall, och det var en sketen kväll.
Vi blev snurrandes i lången, tillsammans med Dennis och Anton. Mindre dåligt i alla fall.
Det var en lång bilresa och ett besök av John Blund vad omöjligt.
Imorse var en tung morgon och dagen var omöjlig.
Jag, Tony, Ulf och Moa smet till Galtisjaur idag efter lunch och körde lite 4-hjuling.
Mitt huvud bankar som vanligt och jag behöver en kram, en varm och go en. En riktigt lång en och bara få somna.
Det är sjukt så världen kan få vara och det är sjukt så mycket jag redan saknar min pojkvän.
Jag vill verkligen till rockabillyn i helgen. Jag behöver det verkligen. Men det ser inte alls ljust ut...
Why can't only things, be like they where?
I helgen är det halloween och utspökning, men jag har ingen lust längre.
Inatt skulle jag sova här, men jag har ingen lust längre.
På lördag är det Lasse stefanz, men jag har ingen lust längre.
Varför ska någon alltid ta bort lusten när man väl får den?...
Vem har för övrigt världens finaste pojkvänn om inte jag?!
We got drunk and sang together
Ligger i Johans säng och gör ingenting. Jag funderar mest tillbaka på allt. Varför ska vi måsta längta tillbaka till allt bra? Varför finns det inget bra att se fram emot längre? Varför finns det inget att le åt längre? Varför finns ingen lust? Varför, varför och varför? Det enda som finns nu är en massa varför...
Rebeckas "födelsedags fest" i Jotsokk, missade crusing i både Sundsvall och Skellefteå men vi blev fulla och hade kul tillsammans i Arvidsjaur på bilträff med 20 bilar och i Jotsokk med min familj. Olivia och Krueger satt på deras hörn och jag å Rebecka vägrade gå in på nya å tänkte sticka ensamma tillbaka till skogen. Larsson och kooza gömde sig i skogen och ville vara med med det fick dom inte.haha. Den helgen är ett minne som kan värma mitt hjärta. ♥
why can't only things be like they were...
Söndagkväll, av någon konstig anledning så känns det inte alls som jag har lov. På loven brukar man skratta och vara glad, man brukar vara med sina vänner, vara glad och inte gråta.
Inget av det där stämmer in på mina lov längre, jag hatar nog lov. Jag önskar att det bara var längre helger eller något istället.
Eller kanske ännu mer sant, jag hatar mitt liv.
Snacka om emo jag känner mig som ligger och tycker synd om mig själv. Snacka om att jag är patetisk. Snacka om att jag behöver skaffa mig ett liv istället för att bara ligga framför datorn och äta godis.
Only shit happens
Nä nu ligger rikard och väntar på att jag ska blogga klart vi ska väl se någon skitfilm och äta nå skitchips på mitt skitlov.
21 guns is what I really need now.
Jävla karlar.
It's not your fault that we died.
Jag tycker dessutom att Ted kan komma och äta med oss, vars han nu har gömmt sig för idag är en sån där dag när alla karlar utom Ted och Ulf är helt bakom flötet. Så då är det ju bäst att träffa dom så man inte retar sig för mycket på de andra.
De är nämligen utan tvekan helt jävla hopplösa. Jävla karlar!
Will it be the same if I saw you in heaven?
Jag hittade då i alla fall något uppmuntrande på bilddagboken. Eller man kan nog inte kalla det för uppmuntrande kanske.. Något att tänka tillbaka och le åt i alla fall,
-Det var en gång en matte hatande Rebecka som hade svårt för matte. Men sedan kom matte älskande Camilla och förklarade hur ekvationer funkar och hur man räknar med dom.
Om det kommer tre snygga killar, x, och sedan fyra fula killar, y, två arbetslösa killar, a, och fyra störda killar, z, och en SUPERSNYGG så kan man skriva de i en ekvation som 3x + 4y + 2a + 4z + x^9 = alldeles för få snygga killar.
Efter detta så började Rebecka intressera sig för matte och snart kan hon det helt och hållet! :)
Vackra, tomma, tråkiga racksund. Dags att "se fram emot" ett lika innehållsrikt lov som förra året.
Don't stay
Samtidigt som jag inte orkar umgås med dom så orkar jag inte vara ensammen längre. Det finns för mycket att grubbla på för att vara ensammen. Fast det finns för mycket skolarbete för att vara med någon. Att sitta ensammen hemma gör en dock bara alldeles tokig.
Nu väntar mamma i alla fall med maten, det blir pytt i panna med stekta ägg och Rikard ska komma och hälsa på mig en snabbis. Allt känns ändå totalt värdelöst.
Hur dåligt man än mår så är det alltid någon som mår sämre.
Det ska alltid hända en massa skit när man minst behöver det.
Idag, eller rättare sagt igår var det då exakt ett år sedan farfar gick bort från oss. Klockan 23.10 den 20:e. Usch.
Kvällen började med att jag, farmor, jasmin, mamma och johan var till graven där vi tände massa ljus. Så nu är det fullt med ljus som lyser på graven. Sen åkte vi till farmor och fick oss lite kaffe och en bulla. Det känns riktigt tungt att det är så länge sen det hände, för det känns som igår vi satt där alla i rum 15(Eller var det 14?!) och grät. När han inte längre sa något utan bara låg i sängen och andades otroligt tungt. Att sitta där och se allt, inte kunna göra något för att rädda någon man älskar från att dö. Det är något som ingen borde behöva uppleva.
Det är alldeles för mycket just nu för att jag ska vilja spendera en enda ensammen natt någonstans, någonsin. Men vad gör man när man slutar ensammen hur som hellst. Och någon tid att prata med karln finns inte heller, varför finns inte vad man behöver när man behöver det? Varför är det då man ska känna sig som mest bortglömd med sina inbillningsproblem, eftersom det spelar ju ändå ingen roll. Hur dåligt man än mår så är det alltid någon som mår sämre. Fast kan inte hålla med någon och vara ärlig om att det skulle kännas så nu. För nu är jag otrolig less, har mycket att göra men lite ork. Lite tid men kan inte sova och jag tycker det har pågått för lång tid nu!
Nä, nu ska jag gå ner och lägga i pannan. Kanske lägga mig till sängs, hoppas på att man somnar. Imorgon ska jag i alla fall åka ut till Racksund och bara sova.
† Sune Sundström.
Älskad och obeskrivbart saknad.
Livsdagen är slut, det är solnedgång .
Men ur skymmningen tonar djupt en sång ,
om allt som lyste och värmde en gång .
Livet är inte de dagar som gått
utan de dagar man minns.
Fuck it I don't wan't you back!
Nu sitter jag och funderar varför det ska vara så? Varför ska det finnas någon "gud" som ska få bestämma allt helvete? Varför kan inte saker bara få vara och inte jävlas? Den dagen jag möter någon som kallar sig för gud ska jag strypa den jäveln och dra honom baklänges i kuken till månen.
Inte ens ridlektionen fick mig att le idag och imorrn är helvetets dag.
Undra om inte björn är guden som jag ska strypa?
I alla fall kan ju eventuella läsare få veta att det hänt mycket i helgen, min pojkvän har nog fått jobb, jag har åkt till övik med Petra och Moa, vi har haft roliga billekar och det har snöat lappvantar.
Men nu har jag inte tid med någon mer noggran uppdatering, ska hoppa in i duschen innan petra kommer så hon slipper vänta allt för mycket.
God natt alla bitches ute i världen.
Golfen kan om man klappar han!
Kvällen som började åt helvete, slutade bättre än jag tordats vänta mig.
Började med mötet på stallet som egentligen mest bara var drygt. Pussades lite med Ludde som är allmänt söt, men fortfarande ingen respons på något humör annat än neråt. Var och gav Mikaela hennes spruta, sen var planen att jag och Moa skulle göra ett seriöst försök med våra skolarbeten. Men det slutade inte alls så, vi kom in på helgplaner och sen kom vi ut på gatan. Vilket alltid får en på bättre humör måste jag ju säga.
Så det blev att sladda för fulla muggar och nu sitter jag här med ett leende på läpparna, måste säga att golfen har orsakat oss mycket sorg. Men glädjen är större! :)
Men nu är det nog dags för ett besök hos herr huvudkudde som är det enda sällskap jag har nu och på ett bra tag. Nä, de börjar vända. Dags för säng innan vågen kommer och sköljer bort den glädje jag fann.
God natt, du har en riktigt ful hatt!
Moa och RäcerGolf på torget
