I tried to laugh it off but I made things worse.
Jag hade ingen feber tidigare när jag kollade, och var nyss å kollade en gång till. Fortfarande ingen feber och det är ju skönt. Men mina halsmuskler är inte alls så bra just nu. Kan knappt svälja mitt eget saliv utan att det tåras i ögonen, iof har jag väl alltid varit den känsliga. Men för det betyder det inte att jag trivs med detta... Jag vill bara att det ska vara över så jag slipper ha ont. Egentligen skulle hela livet kunna få vara över, allting här i livet sårar ändå en bara på ett eller annat vis. Så lika bra att avsluta allting på en gång, det finns ju trots allt ingenting att stanna kvar för.
Ingenting utom en flodvåg av tårar och ett brustet hjärta. Alltså ingenting av något värde. Dåtidens allting är nu värt ingenting.
Now Im in second place, to get a second chance.
