Sanningens ögonblick

Så var det den där jäkla söndagen igen. Jag förstår inte varför söndagar alltid ska vara så fruktansvärt sega.. 
Just nu sitter jag och drar på tiden som jag egentligen borde spendera med att bada min hund, och mig själv för den delen! 
Förtränga att det snart är måndag. För då är det dags att vakna upp till verkligheten. 
Vakna upp den verkligheten att jag ska börja ta tag i jobbsökandet igen. I fredags så lämnade jag in min ansökan om studieuppehåll. VIlket jag för den delen tycker är ganska komiskt. 
Jag citerar Vicky och säger att jag har hamnat i anatomiträsket som kan vara väldigt svårt att gräva sig ur. Jag får alltså inte fortsätta skolan innan jag har klarat av den kursen. Men måste själv lämna in en ansökan om studieuppehåll, haha. 
 
Nåja, så jag vet fortfarande mitt mål men det kommer ta längre tid att nå dit. Jag kommer nu i höst att jobba för att under december och halva januari så gott som läsa om anatomikursen i hopp om att klara den tentan då. Sedan ser det ut som fortsatt jobb fram till hösten då jag hoppas på att kunna fortsätta min utbildning att bli en sjuksköterska. 
 
Det känns just nu som ett ganska onödigt år eftersom jag mitt under allt måste vara ledig och studera utan bidrag osv. Men jag känner någonstans innerst inne att det kommer finnas någon nytta med detta också. Allt händer ju trots allt av en anledning!
 
Jag unnade mig dock min födelsedagshelg till att inte tänka så mycket på det utan spenderade hela lördagen på ridskolan där det var westerntävlingar och idag har jag mest bott i soffan tillsammans med Rebecka.
Så morgondagen innefattar en massa funderingar över vars jag ska sätta ner nästa fot.  
 
Med detta säger jag nog tack och god natt för idag, för nu väntar duschen och en tårtbit å mera soffmys för att dra ut på verkligheten ytterligare lite till! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0