Ingen bor i skogen
Tankar runt runt i huvudet, osäkerheten på säkerheten.
Det finns alldeles för mycket man ska hinna, man ska göra.
Samtidigt som allt låser sig i varandra. Man måste vara klok och tänka på framtiden.
Samtidigt som man ska leva i nuet.
Allt går ihop för mig, blir en enda tova.
En tova jag försöker reda ut gång på gång..
Men bara trasslar sig i något nytt.
Så mycket som snurrar som måste ut men så lite vett.
Men i en värld där vettet körs över av måsten och viljor,
bankar verkligheten på dörren och skräms.
Ibland, men bara ibland.
Brister det och det blir bara för mycket. För mycket av allt.
Men så i mörkret tämds en stjärna, då jag bor i skogen.
Kommentarer
Trackback
