Mitt hjärta blöder
Sol, regn, sol, regn.. Ja den här staden kan visst aldrig bestämma sig för vilket väder det ska vara. Höst, mörkt, kallt och deppigt. Tacka vette jag Arjeplog där det faller vita flingor i luften. Det gör ont i hjärtat av hemlängtan och det blir inte alls bättre av snön som faller där och det tråkiga höstvädret här.
Minns du Rebecka? I januari var det knappt nog med snö för "Bultpappa"
This is craaaazzy
När ska jag lära mig att göra saker i tid? Jag har skrivit ihop två minuters ordbajs på min recension tills imorgon och nu är det stopp i huvudet. Förmodligen mest för att det går så segt att skriva för hand!
Har idag hunnit träffa basgruppen, tvätta, åkt vagn med Rebecka och Ompan - även fått punktering... ätit en god middag och så klart då mina två minuter ordbajs.
Min hund har förmodligen fått ögoninflamation men det är mycket bättre nu i alla fall.
Ja det har hunnit hända så mycket som jag inte skrivit om, men har inte riktigt ork eller tid till det heller. Så jag gör bara en snabb sammanfattning.
Skolan har dragit igång på riktigt, praktik nästa vecka. Jag har fyllt 20 år och får gå på bolaget själv. Nickelback konserten var helt underbar och värt varenda öre å mycket mer! Jag har fått många fina saker jag önskade mig i födelsedagspresent så nu ska jag å Homer gå lydnadskurs så fort som möjligt för att kunna vidare utveckla allt. Ja han skulle verkligen bli en jäkel på agility!
Igår var vi ute och fotade så jag fick testa mitt nya uv-skydd! Vart dock inte så höstiga bilder som jag tänkt mig. Menmen, alltid något! Dags att återgå till min kissnödiga hund, skolarbete och Bultmammas födelsedagstårta innan sängen väntar!
As we go on, we remember all the times...
Ligger i sängen och gör ett tappert försök att läsa boken som ska vara utläst till veckan. Den går tungt, är hemsk men samtidigt bra. Livet kan vara fruktansvärt orättvist ibland!
Where do you go when you are lonely?!
It's in the pills that bring you down
Nu är det alltså över en månad sedan jag bloggade sist, jag hur mycket att säga som helst men jag vet inte riktigt vad heller.
Jag har i alla fall hunnit till Stockhom en sväng, sitter på tåget dit på en andra sväng och i november blir det en tredje. Så om cirka 2 timmar anländer nog en trött Camilla och Rebecka till centralstationen i stockholm och ska försöka ta sig någonstans med buss där. Suck!
Jag har även hunnit börja skolan, eftersom jag nu ska bli sjuksköterska vilket tills slut ändå känns som det enda rätta valet.
Men just nu har jag mest ont i huvudet och kan inte sluta tänka på mina kärlekar i livet. Rikard åkte ju på sin första jobbvecka igår efter 6 veckor semester. Jag är inte avundsjuk på honom alls. Men han sover nog som en stock i en timme till i sitt andra hem. Det känns faktiskt ganska hemskt att han har ett andra hem. Homer som förmodlien just nu sover nedan för Anna och Felix säng med deras nya kattunge. Nills som hänger på huvudet och funderar varför Kickan står å stirrar på honom. Den laborationen kommer han nog bli klar med, haha. Och så har vi lilla Ludwig som jag inte har en aning om vad han gör nu för tiden. Men jag önskar med hela hjärtat att jag visste vem han snusar i håret. Vems telefon han försöker smaka, och vilken box han snurrar runt i och gömmer alla sina bajshögar i. Om han fortfarande håller på med alla sina små valpsaker eller om han, precis som Homer, har vuxit på sig? Livet är fyllt med alldeles för många frågor och för få svar. Jag längtar tills jag får styra livet precis som jag själv vill, men den dagen kommer nog inte förns jag ligger i graven och har kommit till himlen eller helvetet.
Som vanligt så svamlar jag alldeles för mycket i mina inlägg. Med andra ord är jag nog mig rätt lik?!
Mitt lilla hjärta första gången han fick se snö, livets lyckopiller! ♥
