Som fågelns sång tonar livet ut. Så också hopppet...

Med en våg av lycka och sorg vet jag inte om jag ska le eller gråta.
En lycka över allt fint jag har och får. Men en sorg ifrån de jag saknar. Jag vet att det är fel att säga så. Men olyckan inom mig är svår att förstå och vägen svår att gå.
Min förhoppning är att tiden skall skapa rättvisa och lycka men tron på det börjar tyna allt mer, eller?
Som sagt det finns mycket jag har och mycket jag saknar.
Mitt ljus i det hela finns i de jag vet står vid min sida. Med det säger jag god natt, tack för att ni finns och jag älskar er.

När en ny dag ska gry hoppas jag att orken att lyckas finns någonstans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0