blondinbylund

Äntligen hemma hos min mamma, har varit en lugn dag idag. Hälsat på Sabina och Ingrid, sen träffat putte en sväng å. Vickat näten som på gamla tiden, jag känner hur mer jag är hemma.. Desto mer längtar jag också hem, och saknar gamla tiden. Visserligen är det massor som ändrats men vissa saker stannar kvar och de kan jag inte släppa. Speciellt inte min lilla Ludwig, som tur är ska vi ut jag och min kära stora bäbis i snön. Hur ska jag kunna lämna han ännu en gång? Bara tanken på det får mig att vilja gråta trots att jag vet att jag får hälsa på honom hur mycket jag vill när jag väl är hemma. Men vad gör man då tiden inte räcker till när man är hemma?
Finns mycket jag funderar över, och mycket jag skulle vilja ha svar på. Men det finns inte svar på allt, tyvärr. En stor fundering jag har är om kära farfar, mest vad Rikard skulle tycka om honom och vise versa. Nog för att det knappast vore något att bekymra sig om eftersom min kille är bäst och går bra ihop med pappa, och nog finns det många likheter där. Nä kanske dags att sluta med mina tankar på nattgammal is, haha. Nån kanske skulle kunna tömma mitt huvud med mina 122470928341 olika funderingar och svara på allt istället.



Livsdagen är slut
 det är solnedgång
Men ur skymingen tonar
 djupt en sång
Om allt som lyste och
 värmde en gång
Livet är inte de dagar som 
 gått
Utan de dagar man minns.