The prince of darkness
Jag sitter ensam i sal ett och lyssnar på gamle Ozzy. Att pappa var och såg honom förra veckan är väl kanske ingenting nytt, men varje gång han pratar om konserten så väller avundsjukan inom mig. (Jag vet, jag är hemskt avis av mig)
Tänk att få stå i publiken när han sjunger kraftfulla Ironman eller vackra Good bye to romance sångvänlige och klassikern Time after time.
Ozzy kallas The prince of darkness, men pappa har själv döpt om honom till kungen efter konserten. Är det en konsert jag skulle vilja se innan både jag och Ozzy dör så är det hans.
Jävla älgjakt säger jag bara, annars hade förhoppningsvis varit påväg till Stockholm ikväll.
Men istället för att sitta och känna mig avundsjuk på pappa får jag väl gotta mig i att jag och Rebecka åker om 40 dagar till Luleå för att se Volbeat och ytterligare 42 på något annat som jag ännu inte vet vad?
Jag är ju så förbannat nyfiken av mig! :) 
John Michael Osbourne
kungen är då elvis och absolut ingen annan, än hur bra dom är ;)
