How I wish a soothing breeze would let me in

Det finns så mycket jag borde säga, så mycket jag vill få ur mig. Men någonstans tar det stop och ut kommer ingenting. För det spelar ju trots allt ingen roll vad man säger eller gör så är det ingen skillnad i någonting. Livet och dess utsikter ser trots allt likadana ut vad jag än gör, hur jag än beter mig.
Så hamnar jag alltid här.
Vad blir så jävla fel?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0