blondinbylund

Meningen med livet? Det är ganska oförståeligt. Eller egentligen är det nog helt oförståeligt!
Jag är hungrig men jag vill inte äta. Jag är trött men kan inte sova längre. Jag är ledsen men kan inte gråta mer tårar. Jag förstår mig inte på någonting alls, men det kanske är så det ska vara den här delen av livet?
En av de få ting jag förstår är att jag skulle göra allt för att ha min moster på heltid ett halvår. Det skulle vara allt och lite till för mig. Som allt annat så är det förstås omöjligt, suck. Om jag bara hittade en annan lösning som skulle kunna fungera då?
Det är som att någon har stuckit en nål i mig och all luft har pyst ut. Jag ser knappt fram emot något längre, kan vi inte bara avboka livet och köpa en stor smörgåstårta. Mumsigt va?! Eller kanske jag ska ta tag i en av de få grejjer jag ser fram emot i livet och plugga lite körkort? Får nog bli så och får nog vara slut på tramssnack nu..

Over and out.