I'm pleading as your leaving. I'm begging you to stay..
Ibland är det riktigt svårt att se vad man lever för. Dagar man har tränat måste jag säga att det är betydligt enklare, man känner sig som en helt ny människa. Ja det är underbart, egentligen förstår jag inte varför jag inte tränar mer än jag gör? Var ju duktig igår och gick på både joga och kickboxning, nu börjar jag känna träningsvärken komma smygande. Vet ni vad man gör åt den? Jo man tränar bort den, så jag och Petra ska vara superhurtiga och gå på ett morgonspinningpass kl. 7 imorrn. Hoppas det går vägen så morgontrötter som jag är! Haha!
Idag är för övrigt en ganska skiten dag utom att det gick bra att övningsköra, det var snuskigt gott med kiwi och jag klarade biologiprovet så egentligen har jag väl ingenting att klaga över. Men det är något som saknas, det är något som inte stämmer och det känns verkligen inte rätt..
Varför är man som mest ensammen när man behöver det som minst?
