I'll let the dog out.

Jag sitter och lyssnar på vinyl igen, Ozzy stirrar oroligt på mig. Det känns verkligen som det inte finns någonting att göra. Jag känner mig försoffad. Det är ju dock verkligen inte bra heller. Klockan är nu kring halv två i chicago där min man befinner sig.
Klockan är nu halv 8 i övik där mina saknade vänner är, alltså det har inte ens gått en vecka och jag tycker redan det är så tomt. Hur tomt ska det inte bli efter 3 veckor? 6 veckor?
Menmen, nu ska sims få underhålla mig igen så kanske jag kan röra på mig imorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0