Sanningen i en svajjande värld
Jag förstår inte alls varför det ska måsta bli såhär?
Hela helgen har varit så bra, mamma och pappa har varit på besök. Ompan var så fin i tidiningen 7, jag har köpt superhäftiga cowboyboots och nya kläder för pengar jag inte har. En mysig ridtur med Mikaela och en middag lagad av våra män idag. Med andra ord så har det varit en riktigt bra helg men ett surt avslut.
Jag vet att man inte ska sätta sig att ordbajsa såhär ofentligt. Men det kanske är bra för mig att öva på tystnadsplikten och avidentifiera allting?! Eller kanske inte...? Hursom så skiter jag nog i det just nu. Jag har en tenta imorgon som jag inte ens kan tänka på för det snurrar alldeles för många tankar i mitt huvud. Finns det ingen lag som säger hur man måste bete sig? Om inte annat borde det göras en. Det kommer för många konsekvenser av dåliga handlingar. Jag själv är nog inte den bästa handlaren heller, det finns dock lite gränser. The bottom is nådd som Byz skulle sagt det.
Stunder som idag längtar jag så fruktansvärt till Arjeplog. Min fina Ludwig. Ridning i Racksund, eller på öberget. Jag är lyckligt lottad som bara minns alla fina stunder uppe i mitt älskade hemland.
Kommentarer
Trackback
