I am a champion, no time to loose!

Sitter hos Moa och har färgat Petras hår en sväng, nu ska vi nog i med nå slinger när det torkat lite. Det har inte hänt nå mycket sen jag bloggade sist.
Rikard har varit här, och som vanligt är det lika tungt varje gång han åker. Han åkte tidigare idag efter vi haft en romantisk middag på pizzan och sen en suttit tillsammans uppe i skogen och bara myst.
Vi var i fredags på stugan och spelade med andra ord, vi vann nästan!
I lördags var vi, mamma, Moa och Rebecka till mellanström på julmarknaden där. Sedan bakade jag och Rikard pepparkakor och drack glögg ute i Racksund.
Söndagen blev kall, -20 och skoterkörning, skyltsöndag och one thee hill på samhället med Moa, Rebecka och lite Petra :) Nu väntar jag bara på att mamma ska komma och hämta mig så jag får köra lite bil som jag har längtat efter hela dagen!!!

Kan ju berätta att min 160's säng kommer kännas otroligt tom utan världens mysigaste man som finns. Han fick ju något konstigt ryck och blev 1000 gånger mer ängla lik än han bruka vara, om det nu är möjligt vill säga. Kanske var för att jag ska sakna honom extra mycket dom här två veckorna. Eller en och en halv kanske det bara är?! Ajja, time to go..

Fly this girl as high as you can into the wild blue

Sitter nu i 1an, ska strax ha fysik. Jag måste nästan få skryta upp migsjälv. Jag har klivit upp i tid på morgonen bara för att träna, så har hunnit träna nästan en timma. :) Ska gå skolan hela dagen sen har jag ett efterlängtat möte med världens sötaste, vi ska ut tillsammans med Rebecka och Tina. Sedan dags för att flytta soffan från huset till Moa och tömma och städa ur resten av huset. Sen borde jag plugga biologi! Allt utom biologin känns bra, jag känner hur skönt det är att ha fullt upp om dagarna.
Och mitt problem jag stötte på igår, jag får fan lov att lösa det. No matter what it takes så ska jag få som jag vill den här gången för det får jag aldrig annars!
Men nu ska jag ha fysik och fantisera mig bort i hästarnas värld :)


Like the rivers and the woodlands, wild and free!

Nu är det nära, imorrn är det onsdag och det betyder datakablar och sal 7! Bli inte alls förvånad om ni stöter på mig där hängandes i taket! Totalt jävla värdelösa liv!
Tur att jag har Ludde att låna och pussa, jag skulle varit galen för lääänge sen om jag inte hade det.

One arm on the wheel, holding my lover with the other

Har nyss duschat och sett lite tv med mamsen. Kan berätta för världen att jag har ont i armen, det är inte att ta själva sprutan som gör ont. Utan jag är öm som fan i armen, gör ont när jag har jackan på mig(jackan sitter ganska tight). Menmen.. Ridlektionen blev rätt kämpig för Baloo var superstel och det blev jättetungt för vänster armen.
Nu ska jag sova i min älskade säng, jag är så kär i den att jag måste lägga upp en bild någon dag! Men något jag är ännu kärare i är karln min! Vilken underbar människa :)


Girls don't like boys, girls likes cars and money!

Har varit i stallet största delen av helgen, varit otroligt skönt och ett tack till Rebecka som gjorde min söndag. Det var en bra dag för mig, trots att jag var tröttare än en lat nallebjörn! Jag red ludde en sväng och Rebecka körde Tina. I lördags hade vi tjejkväll hos Petra, där vi bara lekte allmänt tjejiga. Orkar inte skriva mer. Har skrivit 4 långa inlägg sen igår, men alla har försvunnit. Dessutom ska jag och mina nya skor räkna matte.


Bruhn utsminkad till tjej, fick även på honom en klänning senare :)



Syns väldigt dåligt, men Emelie sminkade mig i alla fall!


Sail away with me honey now, now, now...

Varför blir jag alltid lämnad? Varför blir jag alltid ensammen? Och varför kan jag inte sluta bli besviken när jag blir det, jag intalar mig att jag blir lämnad varje gång så jag ska bli extra glad om jag inte blir det. Men det blir nästan ännu värre när man gör så.

Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me what will be will be
I need to hold you now

En strimma hopp i en dåres blick och bönen om den värme de aldrig fick.

Älskade lilla vän. Nu tycker jag att både jag och du behöver varsin kram och allt utom ensamhet. Det borde vara olagligt för dig att sova mer än 5 centimeter ifrån mig i natt. Så pass mycket du gått igenom med mig, så borde jag gå igenom detta med dig. Älskling... ♥


Världens vackraste pojkar som båda två borde vara boende innom samma kilometer som jag!


Now you lift your eyes to the sun.

 
Har precis sett två avsnitt one tree hill. Snacka om att serien har totalt vänt sig och allt är bara omvänt och alla bara bråkar.
Det påminner mig lite om mitt eget liv. Och nu har jag inte heller några fler avsnitt att se i veckan, vilket betyder att jag antagligen inte har något att göra i veckan.
Så då frågar jag mig själv, som jag alltid gör. Vad gör jag här egentligen? Det lustiga är att jag får alltid samma svar.


One step forward, brings me two steps back.


Maybe I was wrong, maybe I was looking at all the wrong places...

Har precis skrivit klart biologin som ska in på fredag. Nu har jag en belöning som heter one tree hill :)
Ikväll har jag och Moa varit till Bruhn och kollat på Jeanettes hundvalp som han då och då är hundvakt åt. Sedan följde jag med till stallet en sväng där Moa skulle vara vuxenansvarig på luciaträningen typ. Men det var kanske inte så mycket att hurra för, dom red mest bara runt och såg allmänt lustiga. Joanna komme dock och styrde upp det så det blev något, och det såg helt okej ut tyckte jag iaf :)
Själv verkar man ska vara Sven-E med lillebror Olle på showen. Vi ser väl vad som blir av det. 
Och för övrig så har dagen i sig varit som alla andra dagar och känslorna densamma. Om inte ännu starkare, tur att Rikard räddade min natt för en och en halv timma sen. Tur att Ted är vaken och snackar bilar med mig också! Men nu börjar det dra kännas i hjärna och hjärta att det är ett avsnitt som väntar sen blir det god natt om jag lyckas sova vill säga..

Teds drömbil, höga krav eller?!


Min egna kärlek, bel air 57'a ♥
Just denna måste vara den snyggaste i sverige och den som köper denna åt mig ska jag slava för i resten av mitt liv!


Ryska blandat med engelska, en dålig kombination!

Har engelska med Ekatarina, det måste ju verkligen vara en av veckans värsta lektioner. Det och biologi! Otroligt värdelösa, man lär sig inget och får en jävla huvudvärk. Totalt jävla värdelöst!
Det blir som vanligt att man hamnar på alla andra sidor där man inte hör hemma, som här till exempel. Det är dessutom ännu svårare när man inte sovit ordentligt, visst har jag väl sovit ganska många timmar. Men jag sover som en kratta! Vaknar hela tiden och får väldigt liten samanhängande sömn, jag är otroligt less att det ska vara så här. Både hemma, på ringvägen och skolan. Det är alltid lika dant, ingen sömn, samma känslor och en jävla knut i magen. Det är inte roligt längre, jag ger mig. Vad fan ska jag ta mig till för att allt ska lösa sig?! Jag försöker och försöker men misslyckas hela tiden. Vad är det för jävla fel på mig!?
Det enda som är bra idag, det är att jag fick jobb. Jag börjar den 5e med Moa i slagnäs, vilket är superbra för jag behöver verkligen pengar!


What would you do if I sang outta tune?






I don’t need one more day of you wasting me away

Vafan gör jag för jävla fel för att det alltid ska bli såhär?! Jag tror jag blir knäpp snart! Nu är jag riktigt less och vill bara fara härifrån. Och på lördag är det ytterligare en jävla fittskoldag! ÅHHH KAN NÅGON SKJUTA MIG?!

And the story keep on rollin', out from a sad man's tongue

Så sitter jag här igen då, jäkla blogg. Man hamnar alldeles för lätt här, speciellt  
Det är i alla fall 15 grader i huset nu, känns så otroligt jobbigt att gå ner för att lägga i pannan. Men jag måste, även om det inte verkar bli någon bastu ikväll. Även om det kanske inte blir så mycket till hårfärgning. Det känns som en helt vanlig kväll när jag lika gärna kunde suttit kvar i Racksund och gjort ingenting. Dock är det lite försent för det nu, det som skulle få allt att kännas bättre igen var en riktig lång och varm kram av min söta pojkvänn. Men han ser jag inte på minst två veckor. Han kramar jag inte på minst två veckor, jag hatar det.


Our scars remind us that the past is real.

Jag sitter på livskunskapen och försöker skriva om en film, men har inte sett hela filmen så det är inte det enklaste. Måste låna till mig filmen i veckan för det ska vara färdigt på fredag. Usch vad besvärligt känner jag.
Det jag tänkte berätta var i alla fall att jag sitter och funderar på gamla minnen, har faktiskt fastnat dessutom.
Jag är fast i världen i Grandliden, där allting alltid kändes bra. Joshua spelade gitarr om kvällarna, vi spelade kort och sjöng. Red, mockade och skrattade, ja det fanns inte alls många bekymmer. Våra största bekymmer under de veckorna var nog hur vi skulle orka ta oss upp på morgonen efter hela nätter med fnitter och skitsnack.
Det finns nog ingenting i mitt liv som gett mig så mycket gott som just lägerna i Granliden, där jag fann en kär vän, Elin, som jag nu tyvärr glidit ifrån en bit. Även fann jag ridkunskaper som jag inte skulle hittat någon annan stans, ett självförtroende som jag nu tappat och riktiga kärlekar, som jag fortfarande är väldigt fäst vid men dock inte kommer få träffa mer i mitt liv. Är det någoting i mitt liv som hjälpt mig länge och på sikt så är det Icaros, som byggde mitt självförtroende, var med när jag lärde känna Elin och hjälp mig iväg med mycket rädsla.
Men, dags att vakna upp ur drömmarnas värld och skriva klart uppgiften..

Icaros, med Tex i bakrunden.  



It takes a fool to remain sane!

Är otroligt trött, ska göra ett försök att sova nu efter en halvpluggande natt. Jag har mycket planer på G och det kanske kan lösa sig alltihopa. Kanske, om turen är på min sida(vilket den aldrig är)!

Jag(lappjäveln) var och fiskade med gubbjävlen och karljäveln i lördags. Vi fick en gäddjävel, men jag tycker om dom andra jävlarna trots gäddjäveln.
God natt medan huvudet är någorlunda klart. Puss på jävlarna dessutom ♥

It drives me crazy when you go away

Gårkvällen fortsatte med att jag frös fötterna till is, med min öppna balkongdörr. Täcket hjälpte inte mycket på golvet så jag var tvungen att kliva upp innan all känsel försvann. Trots att jag låg omfamnad, varm och älskad så kändes det likadant, nu känns det ännu värre. Då var jag inte ensammen i alla fall, men nu har han åkt. Det känns tungt att veta hur lång tid det dröjer tills nästa gång och gör inte resten av livet enklare. Det är knappt så jag vågar slå igen datorn och lägga huvudet på kudden, känslan kryper mig i ryggraden redan påväg uppåt. Jag är i alla fall tacksam att jag har en underbar pojkvänn som orkar stå ut med mig och mina eviga känslor. Är det någon som ska ha ett diplom eller tack, så är det han.
Jag funderar starkt på att ge upp bloggandet ikväll, och istället skriva på min biologi som ska in på fredag, eller kanske programeringen som skulle vara inne för en månad sen. Eller kanske engelskan som ska vara klar om två veckor och jag inte börjat på? Usch vad mycket jag känner att jag har och inte blir de bättre av att min skåpnyckel ligger i kristineberg! Nä kanske blir sömnen i alla fall. Jag vet inte ännu, huvudet börjar vara tungt av alla tankar som snurrar runt. Det enda jag vet helt säkert är att jag måste verkligen göra något åt allt nu innan jag går i väggen ordentligt!

And I still keep singing this old song, just to remeber how it used to make me feel

Alltid, alltid ska det kännas likadant. Varför? När ska känslan sluta förfölja mig? När ska jag få sova ordentligt igen? Den där gnagande känslan i magen som alltid ska försöra.
Rikard ligger i sängen, jag kan bara inte släppa allt och gå dit. Inte ens med sällskap kan det sluta, ingenting i denna jävla värld verkar kunna få någonting dåligt att sluta. Är det inte någon som förstör så är det någon känsla. Men oftast är det bådeoch dessutom. Om jag bara kunde få det att sluta, så skulle jag få det att sluta. Jag skulle leva precis som vilken annan människa som hellst, men jag håller just nu på att bli helt galen och paranoid av detta.
Värdelös. Meningslös. Hopplös.


Hej mitt vinterland ♥



Hej mitt vinterland nu är jag här
Och vinter håll i dig
Nu blinkar stugans ljus mot mig
I mitt vita vinterland

Vi drar till fjällen

Sitter och gör ett försök med spanskan, eller tog mig ytterligare en paus från det. Har kanske blivit allt för många, hade nog hunnit göra en hel del om jag bara lagt manken till. Men till vilken nytta?
Har dessutom fått stora röda fläckar med tillhörande uppsvullna prickar som kliar i hela ansiktet. KUL JUL! Har i alla fall smörjt in mig med hyrdrokortison och hoppas det ska vara bättre till morgonen. Har bäddat rent sängen också, vilket verkligen var på tiden och de kan nog ingen säga något annat om heller för det var länge sen de var något gjort åt den saken. Så ikväll får jag lägga mig nyduschad och ren i min nybäddade, renbäddade säng. Fast ensammen, lika ensammen som allt annat. Imorrn kommer i alla fall Rikard och gör mig sällskap i den, nog för att han bara surar. Lika så pappa och johan, vad är det med karlar? Nog för att jag kanske inte alltid är gladast tillbaka.. Nae, jag får nog vara glad att jag i alla fall har Rikard som älskar mig, trots att han kanske surar ibland. Idag har vi i alla fall 7 månader för den som brydde sig, vill säga jag! ♥
Bult försöker nu förklara för mig att jag i princip måste vara med dom på nyår, annars följer inte Rikard med. Och just nu lutar hans planer på klimpfjäll. Men alla vet ju lika väl som jag att dom planerna kan ändras om 10 sekunder! :) Det jag egentligen skulle säga var att han fick mig att le, och slippa ensamhetskänslan..
Kvällens tack går alltså till honom.

I tear my heart open just to fail!

Sitter nu på en lektion. Min andra skoldag denna vecka och som alltid så känner jag den där känslan krypa i nacken och engelskan var nästan outhärdligt, lunchen likaså. Eller egentligen är det nog alla lektioner, allt utom livskunskapen.
Samtidigt som idrotten är värst är den inte det heller, allt är så dubbelt eller så är det för att jag har sveriges största dubbelmoral kanske.
Fick nu på biologin veta att jag har en uppgift till på fredag att skriva på 2-3 sidor, kanske borde jobba och hoppas på den där extraveckan Björn pratade om. Ja inte får jag någonting gjort nu när jag vet att jag har ett utvecklingsamtal att uthärda imorgon klockan halv 5. Usch, det bubblar ordentligt äckligt i min mage. Detta blir inte kul i alla fall. Det är bara hoppas att jag får besök på kvällskvisten och att besöket stannar. Men eftersom han vet lika lite som jag gör så kan jag ju bara hoppas och som vanligt så lär ju förhoppningar göra en besviken. Helgen blir inte heller något att se fram emot med andra ord. Usch.

Love is having to see more than what meets the eyes.

If I could have just one wish,I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you.If I could have just one wish,
I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you.


11/04-09 ♥


It'll rain a sunny day

Ligger i sängen efter en skön och välbehövd dusch. Var svettig efter dagens alla gympabravader!
Har varit på stallet och hoppat Milos ikväll, otroligt skönt. Är nog de och rikard jag lever för, alltså mina måndags lektioner. Okej kanske lite överdrivet, men inte var det mycket. Tyvärr.
Har inte skrivit sen Rikard kom i lördags i alla fall. Moa komme ut hit och sen hamna hon som chafför på sebbes bil. Efter en sådär två timmar med Sebastian, Moa och Felix var karln min här. Då fick jag också syssla med lite dumheter, otroligt efterlängtat och gick förvånandsvärt bra också dessutom.
Söndagen blev att sova bort vilket jag behövde som inte sovit något nästan under helgen. Sen gick det inte att somna igårkväll heller, som vanligt, och när jag väl somnade så var det inte alls lätt att sova utan hostan kom och förstörde för mig, som vanligt. Så nu ska jag försöka sova i natt. Trots att jag känner redan nu att hostan kommer störa mig onödigt mycket och att det är otroligt tomt i min säng och att allt kommer bli som förut.

Om jag tappar modet och faller ner på knä, då kan jag vila hos dig.

Nu ligger jag i sängen i mitt kalla rum. Har knappt fått sova och halsen är betydligt värre än igår! Var nog riktigt dumt av mig att gå en promenad igår, tyvärr. Och kylan i rummet gör ju absolut ingenting bättre. Nä ska elda lite i pannan så det inte slocknar. Behöver duscha och sen idag någon gång kommer Rikard, då slipper jag ensamheten mer i helgen i alla fall..
Åsså måste jag nog ta mig en godis, är ju lördag. Vilket betyder att det är tillåtet med godis idag och lär ju inte kunna äta nå bara för min jävla fitthals :(
Har i alla fall hittat en gammal söt låt


To love someone is to give him the power to hurt you.

Jag älskar min karl otroligt mycket. Där slipper man alltid känna sig bortglömd och andra handsplacerad, bäst av allt får han mig att le.. Min alldeles egen solstråle, min alldeles egna karl. ♥


I tried to laugh it off but I made things worse.

Jag hade ingen feber tidigare när jag kollade, och var nyss å kollade en gång till. Fortfarande ingen feber och det är ju skönt. Men mina halsmuskler är inte alls så bra just nu. Kan knappt svälja mitt eget saliv utan att det tåras i ögonen, iof har jag väl alltid varit den känsliga. Men för det betyder det inte att jag trivs med detta... Jag vill bara att det ska vara över så jag slipper ha ont. Egentligen skulle hela livet kunna få vara över, allting här i livet sårar ändå en bara på ett eller annat vis. Så lika bra att avsluta allting på en gång, det finns ju trots allt ingenting att stanna kvar för.
Ingenting utom en flodvåg av tårar och ett brustet hjärta. Alltså ingenting av något värde. Dåtidens allting är nu värt ingenting.

Now Im in second place, to get a second chance.


And you bleed just to know you are alive...

Nu ligger jag i sängen igen, eller nästan fortfarande. Det jag har gjort idag är att legat i sängen, ätit en halv panpizza och åkt till arjeplog legat i sängen där för att sedan åka hit och ligga i sängen. Då och då har jag väl även fällt någon tår, som vanligt. Just nu väntar jag mest på termometern, ska kolla om jag fortfarande har någon feber. Hade en liten snärt igår. Men det överlever jag väl, det som är svårare att överleva är att till och med du satt mig i andra hand. Alla andra gör väl som dom vill, men du. Jag bad dig en gång och det var nu... Jag kan bara tacka, bocka och ta emot för att du verkligen bryr dig. Jag uppskattar det verkligen.
Imorrn ska jag i alla fall till skolsyster kl 2. Blir nog ingen skola heller för den delen. Finns som sagt inget där att hämta, inget att lära bara att sörja och klaga. Jag har nu längre inget.

BOOM BOOM POW

Hur ska jag någonsin klara av att fråga? Hur ska jag någonsin kunna sluta gråta? Varför måste det alltid kännas så här? Varför måste det alltid göra ont i magen så fort de kommer på tal? Varför ska det kännas så här? Och varför får du/ni mig att känna som jag alltid måste göra, det känns helt hopplöst. Speciellt när jag vet att det finns fortfarande ingenting att göra åt saker och ting.
Jag har endast legat hemma idag och är fortfarande helt slut i hela kroppen och i huvudet. Eller huvudet är värst och det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör så har jag fortfarande lika ont. Jag vet inte hur jag ska beskriva hur ont jag har, annat än att det känns :

Boom, boom, pow!


Och eftersom allting bara ska kännas så jävligt på alla sätt och vis så har jag inte den blekaste om varför vi lever. Antagligen är det för att man ska bli sårad och något högre person ska få skratta åt ens tankar, sorg och patetiska klagan. Förmodligen är det därför jag lever i alla fall.


I just wanna die in your arms, here tonight..

Ozzy har precis lekt täckesmassaker. Han har ätit upp halva mitt påslakan, men han är lika söt för det.
Tur att det finns någon här i världen som inte sätter mig på andrasorteringen.
Tur att det finns djur trots att dom inte kan prata och att dom kan vara riktigt bongstyriga och tidskrävande. Men de är trots de helt underbara. Till skillnad från alla dessa hopplösa människor..

Slöseri med liv

Är fortfarande i detta varför-läge. Börjar bli riktigt less, men det är inte så mycket att göra något åt känns det som. Kanske går över med tiden eller någonting.
Vi var på Lasse Stefanz i alla fall, och det var en sketen kväll.
Vi blev snurrandes i lången, tillsammans med Dennis och Anton. Mindre dåligt i alla fall.
Det var en lång bilresa och ett besök av John Blund vad omöjligt.
Imorse var en tung morgon och dagen var omöjlig.
Jag, Tony, Ulf och Moa smet till Galtisjaur idag efter lunch och körde lite 4-hjuling.
Mitt huvud bankar som vanligt och jag behöver en kram, en varm och go en. En riktigt lång en och bara få somna.
Det är sjukt så världen kan få vara och det är sjukt så mycket jag redan saknar min pojkvän.
Jag vill verkligen till rockabillyn i helgen. Jag behöver det verkligen. Men det ser inte alls ljust ut...

RSS 2.0