med smak av salta tårar

En ensammen och sårad liten flicka sitter ensammet på soffkanten.
Helt plötsligt kommer en pojke vinglandes.
En pojke som senare visar sig vara underbar.
En pojke som får hennes sårade läppar att le igen.
Någon som får henne att se livet i nya ögon.
Och en dag kanske han kommer göra denna ensamma lilla flicka lyckligare än någon annan flicka..

Igår var inte alls någon bra dag, i natt var ingen bra natt och idag är ingen bra dag heller. Det är inte nog med att jag tycker det har varit dåliga dagar, även de runt om mig och det märks. Jag önskar att det inte var så och jag önskar jag kunde göra något för att stoppa det. Men just nu känner jag mig maktlös, så orkeslös. Vars tog livsgnistan vägen? Jag önskar att jag klarade mig med volbeat nu men det hjälper inte. Min bil hjälper inte och inte heller min pojkvänn som sitter 40 mil bort. Nä, jag skulle nog säga att han gör allt svårare. Att jag måste plåga mig själv upp ur sängen och släpa mina oerhört tunga fötter till skolan, nä. Jag längtar så tills jag får träffa min kära moster. Jag känner att lovet kan snart inte komma mer välbehövt.


Om han bara förstod hur många gånger om han räddat mig. Han är bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0