Under the ground, I lived there without a sound

En morgon som denna, solen skiner och jag har sovmorgon. Då funderar man verkligen vad man gör på skolan? Men livets gång kan jag tyvärr inte ändra mycket mer än jag gör. Jag känner hur jag inte alls vill vara med idag. Jag vill inte möta mamma och absolut inte ha utvecklingssamtal. Det är livets gång, som tur är det sista för nästa gång är jag visst 18!

Nu ska jag kila ner i maten och köpa mig lite frukost med Annette, Kooza och Kalix. Gott! Dock kanske inte lika gott som det ser ut på bilden!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0