How could we be so broken?!

Just nu vill jag verkligen bara lämna sängen, ta opeln och bara köra. Köra överallt och ingenstans. Bara få vara själv, se något annat. Men det går inte. Inte idag och ingen annan dag.
Jag har försökt läsa boken, men det är inget som fasnar. Orden bara sveper förbi mina ögon och jag förstår fortfarande lika lite som innan jag började läsa den.
Det är samma med resten av alla skolarbeten. Varför ska det måsta vara så? Kan ingen bara stoppa in ett minneskort i huvudet på mig så jag slipper lära mig alla saker som aldrig fastnar?
Kan någon förklara skolans mening och hur man ska kunna fokusera och lära sig saker när man inte ens ser meningen med livet och dess gång? Vad gör vi här egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0