Fortfarande besviken. Men det betyder inte att jag inte fortfarande bryr mig
Har fortfarande inte kunnat slita mig från kära One Tree Hill, jag som glömde sno säsong sju av Petra.
Petra och Albin som varit i diket idag.
Trots att vi inte pratat på länge på grund av tjejtjafs. Så kunde jag inte bli annat än orolig och förvirrad i morse när telefonen ringde och jag fick veta att de hade voltat på vägen hem. Ingen viste hur det var med dem, alla som fått det där samtalet vet hur bilderna ser ut. Alla som hamnat i diket vet hur paniken känns. Hur mycket det än känns tror jag aldrig vi kommer komma upp till hur det känns att ha skadat din passagerare, vän, partner. Det är vad jag skulle vilja kalla panik och ångest. Som tur gick det bra och så vitt jag vet borde de snart vara hemma hos Albin. Liksom jag och Rikard hade, hade också Petra och Albin skyddsänglar med sig i bilen, ibland så kan det nästan finnas en gud ovanför oss. Bara ibland.
Dagens lycka måste ju i alla fall vara Piteå-Tidingen. En vit stulen golf med registreringsnumret OCU 945. Helt klart "käre" gamle golfen som var med i de mörka dagarna i höstas.
Trots allt jag gick igenom tillsammans med Moa och hur mycket kul vi brukade ha, så kan jag inte tycka annat än det är nästan rätt åt henne. Efter hur hon har betett sig så kan jag inte tycka synd om henne när hennes golf med Antons baklucka blir stulen. Dessutom har jag hört idag från en lärarkälla att hon ska bli kvar ett 4:e år. Går man ändå på balen? Det trodde i alla fall inte jag och Rebecka, ska vi måsta dras med att ha henne surandes på skolan? ;) 
