The dark was born when i could see

Hade en skön sovmorgon i morse, ett låååång drygt hål och ett oseriöst elevrådsmöte som avslutade min skoldag. Alltså jävligt chill, sen gick jag till stallet och var vi, ja å ludde, ute å skritta en sväng med Hanna å Filippa. Tråkigt att hon verkar halt! :( Men får höra imorrn hur hon mår!
Sen var jag hem och trampade en kvart på min tränare medan jag väntade på Åse. Vi gick en powerwalk på typ 20-25 minuter och sen när jag kom tillbaka blev det att köra igenom mitt egenskrivna träningspass för hemmabruk! Kan ju säga att det känns i mina stackars ben nu. Men det känns bara bra och jag hoppas på en ordentlig träningsvärk imorrn! :)

Trots att det känns tungt och man inte alltid ser ljuset i tunneln, så det finns där. Man behöver oftast bara hjälp att finna det igen, för när man irrat nog länge i mörkret är det alldeles för lätt att irra tillbaka och för svårt att hitta ut själv! Jag tror själv att jag hittat ut för stunden, men det känns att det fortfarande är alldeles för lätt att dras in i den mörka tunneln igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0