I need you to save me even when you are gone..

Förklyningen verkar ju bara vilja bli sämre och sämre, jag tycker inte alls om det. Dessutom känns det att det blir en riktigt ovärd helg, jag som hade sett fram emot att min kära moster skulle komma på besök. Men icket, hon ligger hemma med högre feber än vad jag gör. Så det vore ju inte så värt heller. Suck.
Tänk att sånna småsaker kan få en att tappa lusten till så mycket?!
Men i alla fall så vet inte mamma vad dom ska göra på hennes 40-årsdag nu då, det verkar luta mot att hon vill till fjälls. Själv vill jag till övik på 1 maj men det kan jag ju bara glömma. Jag försökte övertala henne men det gick inge bra, men varför ska man stanna när det inte finns något att stanna för?

Dessutom med denna förkylning kan jag ju inte ens träna. Vad är det här för jävla skit egentligen?! Jag som hade så mycket att leva för, men allt tycks bara runnit som sand ur mina händer. Vissa saker händer bara alldeles för snabbt.. 
Dagens räddning blev att se det första one tree hill avsnittet på 2 månader, otroligt saknad terapitv.

 ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0