why can't only things be like they were...

Söndagkväll, av någon konstig anledning så känns det inte alls som jag har lov. På loven brukar man skratta och vara glad, man brukar vara med sina vänner, vara glad och inte gråta.
Inget av det där stämmer in på mina lov längre, jag hatar nog lov. Jag önskar att det bara var längre helger eller något istället.
Eller kanske ännu mer sant, jag hatar mitt liv.
Snacka om emo jag känner mig som ligger och tycker synd om mig själv. Snacka om att jag är patetisk. Snacka om att jag behöver skaffa mig ett liv istället för att bara ligga framför datorn och äta godis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0