I tear my heart open just to fail!

Sitter nu på en lektion. Min andra skoldag denna vecka och som alltid så känner jag den där känslan krypa i nacken och engelskan var nästan outhärdligt, lunchen likaså. Eller egentligen är det nog alla lektioner, allt utom livskunskapen.
Samtidigt som idrotten är värst är den inte det heller, allt är så dubbelt eller så är det för att jag har sveriges största dubbelmoral kanske.
Fick nu på biologin veta att jag har en uppgift till på fredag att skriva på 2-3 sidor, kanske borde jobba och hoppas på den där extraveckan Björn pratade om. Ja inte får jag någonting gjort nu när jag vet att jag har ett utvecklingsamtal att uthärda imorgon klockan halv 5. Usch, det bubblar ordentligt äckligt i min mage. Detta blir inte kul i alla fall. Det är bara hoppas att jag får besök på kvällskvisten och att besöket stannar. Men eftersom han vet lika lite som jag gör så kan jag ju bara hoppas och som vanligt så lär ju förhoppningar göra en besviken. Helgen blir inte heller något att se fram emot med andra ord. Usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0