blondinbylund

Alltid, alltid ska det kännas likadant. Varför? När ska känslan sluta förfölja mig? När ska jag få sova ordentligt igen? Den där gnagande känslan i magen som alltid ska försöra.
Rikard ligger i sängen, jag kan bara inte släppa allt och gå dit. Inte ens med sällskap kan det sluta, ingenting i denna jävla värld verkar kunna få någonting dåligt att sluta. Är det inte någon som förstör så är det någon känsla. Men oftast är det bådeoch dessutom. Om jag bara kunde få det att sluta, så skulle jag få det att sluta. Jag skulle leva precis som vilken annan människa som hellst, men jag håller just nu på att bli helt galen och paranoid av detta.
Värdelös. Meningslös. Hopplös.