Don't ever look back, you'll only miss it.

Sitter i Rebeckas säng och gör nästan absolut ingenting. Har precis ätit lite makaroner och sett på lite tv. Kan dock inte sluta tänka på minnen jag har med Rebecka innan Mikaela kom med in i bilden för oss eller vad vi nu ska kalla det. Då det med andra ord var Rebecka, Camilla och mina pojkar. Vems pojkar det egentligen var kan man ju fundera på. Men det fanns ju dock dom som stannade kvar längre i tanken än andra. Det är minnen som får mig att le på både gott och ont, där det finns saker jag önskar kanske varit lite annolunda än det blev. Samtidigt så är jag mestadels nöjd med tillvaron.
Kanske är dags att tänka på annat innan jag blir helt fast i mina drömmar med gamla sockor eller vad man nu ska kalla det. Fast för ovanlighetens skull så är detta positiva tankar och bara för att få må som jag mådde då, skulle jag offra allt jag har nu och resa bakåt i tiden för att stå still ett tag!
Nä jag känner att jag fastnade allt för mycket i det förflutna och ska nu gör ett försök att slita mig från datorn och lägga mig på madrassen för att slumra eller plugga. Har ett fysikprov att skriva om 6 timmar som jag inte pluggat på, så kanske dags att göra något vettigare än bloggning!

En otroligt myssssig stallkatt vi har på stallet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0